Traditionella mönster på nytt sätt

Jag tycker att det är så häftigt med kreativa kopplingar och tradition på nytt sätt. Att ta tillvara på något gammalt och sätta till nytt liv med nya tekniker och kreativa tankar. Minns ni mitt blogginlägg för ett tag sedan? Om de vackra plisserade renskinnsarmbanden med dräktband av Van Deurs? Leksands Hemslöjd är samarbetspartners, (där och i Van Deurs webbshop kan man köpa de små underverken.) I julas såg jag fantastiska bilder av konstnären och fotografen Ivar Sviestins i och med ett julbelysningsprojekt i just Leksand. Här har man sedan flera år arbetet med förnyelse av stadskärnan. Temagruppen med Stefan Sjölund har arbetat just med ny ljussättningen och Ivar hade i sin tur fått uppdrag att utforma julbelysningen. Han som inte är så ”julpyntig” av sig hade inspirerats av de traditonella banden.

Banden till den så kallade kärringhättan är på utdöende och det nästan ingen längre som kan väva dem med pärlsilke i varpen väver man med sytråd. Mönstret är intrikat och komplicerat att väva och det görs i en speciell vävstol med pedaler och en speciell kniv. Det tar cirka 200 timmar att väva ett band som är 90 centimeter långt. Det tar tid att lära sig, och det behöver inte vara perfekt tycker Susanne Beskow, som gör armbanden tillsammans med sin mamma, det är ju handens verk, inte en maskin. En hel liten historia döljer sig vart och ett av de vackra banden och jag är helt fascinerad av vad de har att berätta.