Gamla biblioteket i Nationalmuseum flödar i det vackra ljuset och har i och med nyöppningen också öppnat upp för besökarna. Tidigare var även dessa fönster igenmurade (cirka 350 fönster har öppnats upp i Nationalmuseum) och rummet användes som kontor. Här finns plats för studier och eftertanke. En liten filial till det stora biblioteket. Inredningen med de hundraåriga bokhyllorna står som en vacker fond mot de nya möblerna signerade Emma Olbers och lampor av Front Design. (En version av Monica Försters stol som hon lanserade i våras för Zanat kommer om ett par dagar)
Inspirationen kommer från Bibliotekets gamla läsesalar och den gröna färgen som finns på många bibliotek, skänker ett lugn. Hantverket och material är av god svensk kvalité.
– Det är en stor ära att få inreda ett rum vars fasta inredning ritades för 100 år sedan, som förhoppningsvis står där i 100 år till när kanske någon annan tar vid, detta ger perspektiv. Jag hoppas kunna visa långsiktigheten i en välgenomtänkt inredning, där en 100 år gammal bokhylla möter en samtida fåtölj, säger Emma Olbers.
För Emma Olbers har miljöfrågan länge stått i centrum, så även i detta projekt. I utställningen ”Where does it come from where does it go” som visades 2012 hade Emma fått hjälp av Svenska Miljöinstitutet att rangordna de material hon arbetar med efter hur mycket koldioxid de gör av med. Den gruppen material som gjorde av med minst koldioxid var gruppen med barr- och lövträ, därför har dom i inredningen valt att fokusera på olika träslag. Och istället för läder har de valt hampa och sjögräs, material som är koldioxidpositiva. Snabbväxande gräsarter avlägsnar alltså mer koldioxid från atmosfären än de tillför.
Om du liksom jag inte är helt färdig med Nationalmuseum, se dokumentärfilmen Nationalmuseum-ljuset återvänder om renoveringen av på SVT Play.
Foto: Andy Liffner National museum och Camilla Julner.