Tema, Stefan Sjölund

Traditionella mönster på nytt sätt

Jag tycker att det är så häftigt med kreativa kopplingar och tradition på nytt sätt. Att ta tillvara på något gammalt och sätta till nytt liv med nya tekniker och kreativa tankar. Minns ni mitt blogginlägg för ett tag sedan? Om de vackra plisserade renskinnsarmbanden med dräktband av Van Deurs? Leksands Hemslöjd är samarbetspartners, (där och i Van Deurs webbshop kan man köpa de små underverken.) I julas såg jag fantastiska bilder av konstnären och fotografen Ivar Sviestins i och med ett julbelysningsprojekt i just Leksand. Här har man sedan flera år arbetet med förnyelse av stadskärnan. Temagruppen med Stefan Sjölund har arbetat just med ny ljussättningen och Ivar hade i sin tur fått uppdrag att utforma julbelysningen. Han som inte är så ”julpyntig” av sig hade inspirerats av de traditonella banden.

Bracelet van Deurs

Tema, Stefan Sjölund, Ivar Sveistins

Då så stor del av det totala arbetet i Leksand handlar om att ge Centrum en ny identitet blev det naturligt att leta bland den rikedom av traditionellt hantverk som finns i bygden. Han ville hitta ett mönster som kunde skalas upp och överföras till ljus. Valet föll på det vackra ”Leksandsbandet” som är bearbetat och transformerat dels till ett antal ”band” som hängde över det centrala shoppingstråket och dels som mindre, vertikala segment hänger på stolpar över den vackra Leksandsbron som redan var fint belyst.
Ivars egna utveckling, berättar han, började med att fotografera bl.a arkitektur, stadsmiljöer, konst och design och med en särskild kärlek till ljus och skugga (vilket han också undervisat i, senast på Berghs). Så småningom började han också ta uppdrag att visualisera ljussatta miljöer som ännu inte fanns, med hjälp av fotomontage i 2D och 3D och ytterligare senare intresserade han sig för att också själv bidra till offentliga rum med egna installationer av ljus och i olika material.
Lesksandsband_VanDeursLesksandsband_VanDeursLesksandsband_VanDeursBanden till den så kallade kärringhättan är på utdöende och det nästan ingen längre som kan väva dem med pärlsilke i varpen väver man med sytråd. Mönstret är intrikat och komplicerat att väva och det görs i en speciell vävstol med pedaler och en speciell kniv. Det tar cirka 200 timmar att väva ett band som är 90 centimeter långt. Det tar tid att lära sig, och det behöver inte vara perfekt tycker Susanne Beskow, som gör armbanden tillsammans med sin mamma, det är ju handens verk, inte en maskin. En hel liten historia döljer sig vart och ett av de vackra banden och jag är helt fascinerad av vad de har att berätta.
Foto: Ivar Sviestins och Susanne Beskow/Van Deurs.

Comments 1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *