Smaka på de orden. Eller som det stod i ett mail jag fick; Imaculate objects. I ett utskick från ett designgalleri Future Perfect som finns både i New York och i San Francisco, som berättar om en kollektion som är handplockad och utvald av formgivare vars arbeten utstrålar elementär perfektion. Pretentiöst, suck ja, men kittlande. Jag gick igång helt apropå bloggkollegan Annettes Skimmer’s förtjusning över stilleben. Jag älskar också ett härligt personligt stilleben. Det känns liksom i magen, när det är fint.
Men åter till de Obefläckade Objekten, lite längre ner i texten läste jag att detta är julklappstips för extrema konst – och designsamlare. Precis som allt annat i min mailkorg, handlar allt om julklappar just nu. Och jag värjer mig, men kan inte låta bli detta. Jag gillar det här fulsnygga hos Future Perfect och Imaculate Objects. Och det finns udda formutstickare i Norden också.
Steven Haulenbeeks ljuvligt underbara och konstiga kollektion vaser av formgjuten sand och kåda. Sanden som fanns som restprodukt i en verkstad efter gjutning av brons, alltid överallt och liksom överbliven. Här fick Steven ett nytt material att jobba med. Underbara personligheter för att skapa stillében.
En annan udda formmästare är Erik Olovsson vars underbara vaser i olika stenmaterial och glas fanns i Stockholm tills helt nyligen. Jag försökte få låna en vas till en fotografering för ett omslag till ett magasin, men se då hade ett galleri i Paris tingat hela kollektionen!
En hel kollektion keramik och textil färgad med oxiderad koppar, som ställdes ut på Ambiente i vintras. En udda familj objekt med textil och keramik, Handmade industrials av Marlies Van Putten från Holland.
I Stockholm finns Crooked Concept, med utvald ny design, udda objekt mellan konst och bruksföremål, något för samlaren. Vaser av Joar Torbiörnsson.
Och den fina pallen som är något mer användbar kanske, från Sticks and Stones. Kunde inte låta bli att säga det, svenskt och praktisk som jag ändå är.
Det fina med hantverk och framför allt keramik som är ett levande material mer än något annat kanske. Det är att man vet inte riktigt hur det ser ut när det kommer från ugnen. Glasyrer som bränns i höga temperaturer blir inte alltid som man har tänkt sig och så vidare. Vi såg Estniskan Annike Laigos underbara muggar på Designgalleriet i våras och beställde cappuchinokoppar från henne. Passar fint till att skapa stillében med, eller hur?
I dag fick jag beskedet, att efter många misslyckade försök med glasyren blev det såhär.
Jag är inte besviken, jag är jättenöjd och glad. Vi har ett talesätt i min familj;
Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå!
Foto: Future Perfect, Studio EO, Crooked Concept, Camilla Julner, Studio Annike Laigo och Camilla Julner.
Spara