Kanapén från Ikea, ett Ikea som ni aldrig, eller få minns. Singoalla från 1961, är omklädd i djupgrå sammet, en dröm. Ursprunget var i ull, inte lika fint kanske.
Nu undrar ni säkert om jag bara gillar gamla moderna möbler…och ja, det kan väl hända. Jag älskar när det finns en själ och en historia att koppla med ett föremål, eller en möbel. Jag var på Stockholms Auktionsverk igår som visade sin temaauktion Moderna en samling möbler och konst, som auktioneras ut den 10-11 maj. Med Moderna menar man Modernismen som är tidsperioden från 1900-1970. En spännande tid då konstnärer, arkitekter och ingenjörer var med och skapade en ny spännande värld som ingen tidigare hade sett. Det är väl en anledning nog. En del möbler finns kvar och har en hel del att berätta för oss om sin tid. Det finns mycket att lära av vår skandinaviska möbelhistoria. Här har jag gjort ett urval med några av mina favoriter.
Påfallande många fåtöljer och soffor är luvriga i sina nya klädslar. Här av Viggo Boesen, som liknar en mammut med sina långa betar.
Fritz Hansen i molnlika burr.
Formklippt soffa 1930-40 tal av Otto Schultz med fina lampor av Ettore Sottsas.
Fluff med rödboksben och armlän, av Svante Skogh Seffle Mölbelfabrik, djuphäftat 50-tal.
Målning av Olle Bonniér och fåtölj av Jonsson.
Flemming Lassens fåtöljer liknar teddylamm.
I utställningen tillsammans med Greta Magnusson Grossmans superfina svängda soffa och golvlampan Grasshopper.
En väldigt speciell och fin sekretär Paris 1937, ritad av Carl Axel Acking (1910-2001). Den ritades för Stockholms stads hantverksförening och världsutställningen i Paris 1937. Acking var en av Sveriges mest inflytelserika arkitekter. Han var dessutom möbelarkitekt, inredare, skribent, debattör och lärare på Lunds Universitet. Han blev färdig arkitekt samma år som funktionalismen bröt igenom i Sverige, 1930 och han kom att arbeta med ett av de mest radikala arkitektkontoren i Stockholm, Kooperativförbundets arkitektkontor. 1939 öppnar han sitt egna arkitektkontor och ritar många privata inredningar, bland de viktigare, Hotell Malmen och den Svenska Ambassaden i Tokyo. Helsingborgsutställningen 1955, H55, blev ett av hans viktigaste uppdrag under 1950-talet.
Detalj med intarsia i olika träslag som har en romantisk blommig dekor, inte som traditionellt i strama strikta mönster. I början av 1930-talet var det i det närmaste tabu att hylla hantverk i en tid då allt skulle massproduceras av industrin. Acking valde att arbeta med exklusiv hantverksproduktion och med många skickliga snickare. Acking hade många uppdrag tillsammans med Gunnar Asplund där han ritade inredningarna till hans byggnader och möbler för bland annat NK. Stilmässigt kom hans formgivning att bli inledningen till Swedish Modern, som blev känd över hela världen.
Vägglampa och skinnfåtölj Paris av Carl Axel Acking, fåtöljen ritades för EXOP 37 i Paris.
Day bed, Acking.
En annan av mina favoriter, Wegners skåp och bordslampor i glas från Orrefors.
Den fina divanen i rubinröd sammet rutad av Tor Wolfenstein för Ditzingers 1930-tal.
Vägghängt nätt litet skrivbord från Danmark.
Börge Mogensens Spanska stol i skinn och två stycken nyomklädda Dux-soffor, New York.
Ett par bordslampor i silverfolierat glas från Luxus Vittsjö, Uno och Östen Kristiansson, skulle gärna följa med mig hem.Avdelning för kuriosa, det kinainspirerade skåpet är del i en hel liten serie som är tillverkad av Gemla möbler.
Och sist en av ett par fåtöljer av Björn Trädgårdh 1930. Härlig form, men jag är inte så förtjust i tygvalet, det har kunnat varit ett grafiskt mönster och tufft i min smak.
Passa på och upplev konsten och smyckena som jag inte ens har nämnt och möblerna under visningsdagarna som börjar i dag till och med den 9 maj, på Nybrogatan 32 i Stockholm. Och varför inte lägga ett bud eller två på de högklassiga möblerna?
Foto: Stockholms Auktionsverk och Camilla Julner.