Sällan skådade skatter!

Utställningen, Kvinnliga pionjärer- svensk formgivning under mellankrigstiden, har drabbat mig. Hårt.

Nationalmuseum Design i samarbete med Läckö Slott, har sammanställt utställningen med 20 stycken mer eller mindre kända kvinnliga konstnärer och formgivare som Tyra Lundgren, Anna Petréus, Estrid Ericson, Wilhelmina Wendt, Astrid Taube och Sylvia Stave. Några av deras verk och yrkesmässiga historier går att beskåda på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Det är en utställning om svenska kvinnliga formgivare med en fascinerande historia, eftersom de har varit mer eller mindre bortglömda. Nationalmuseum Design har gjort en medveten satsning på just kvinnliga formgivare inom möbler, glas, silver och keramik, och har köpt in hälften av alla objekt som visas på Kulturhuset, på bland annat auktioner under de senaste två åren. Vissa betydande verk har också skänkts.

Futurum-Nationalmuseum.Design.verycamilla.designbloggarna.se

Interiörbild och möbler från butiken Futurum -modern heminredning, som låg på Norr Mälarstrand 58, som drevs av möbelarkitekt Margareta Köhler och Marie-Louise Idestam-Blomberg.

G.Grossman.Nationalmuseum.Design.verycamilla.designbloggarna.se

Greta Grossmans möbler.

Under mellankrigstiden upplevde svenskt konsthantverk och design ett stort uppsving. Perioden förknippas både med Swedish Grace och upptakten av Funktionalism. Det finns flera skäl till att kvinnliga formgivare, med få undantag, har glömts bort. Det konstnärliga idealet och konstnärsgeniet förknippas med de manliga egenskaperna. De större firmorna som Svenskt Tenn och C.G. Hallbergs, lyfte inte fram sina formgivare med namn utan bara sina varumärken. Smaken förändrades och de två krigen kom naturligtvis och satte käppar hjulen för produktion och tillgången till råmaterial.

A.Petreus.3.Nationalmuseum.Design.verycamilla.designbloggarna.se

Processed with VSCOcam with p5 preset

Processed with VSCOcam with g3 preset

Anna Petréus gjutjärnspjäser som var ämnade för passagerarfartyget M/S Kungsholmen, men som av olika anledningar aldrig hamnade där det var tänkta. M/S Kungsholmen var för övrigt ett svenskt mästerverk beträffande dess formgivning, New York Times lär ha skrivit att ”svenskarna har överträffat fransmännen i stil” när den första gången angjorde New York i december 1928. Man talade om The swedish grace…..

Processed with VSCOcam with f2 preset

Estrid Ericsons tennask i flätat, där inspirationen kom från en panamahatt och Anna Petréus lejon. Damerna samarbetade och formgav produkter för Svensk Tenn.Processed with VSCOcam with kk2 preset

Skålen från Rörstrand med pantermönstet kanske känns igen, formgivning av Ilse Claeson.

Schack-Idestam-Blomberg.Nationalmuseum.Design.verycamilla.designbloggarna.se

Schackspel av Marie-Louise Idestam-Blomberg i tenn, mässing, bronspatinerat bly.

W-Wendt.Isolit-Nationalmuseum.design.verycamilla.designbloggarna.se

Wilhelmina Wendt, experimenterade med nya och billigare material. Bordsborste i silver och Isolit, som kom att bli backelit. Det var Skandinaviens första plastmaterial. Spännande med nya kompositioner och för oss oväntade material.

Processed with VSCOcam with g3 preset

Ett otroligt exempel på en bortglömd och begåvad formgivare är Sylvia Stave som vid 23 års ålder, efter sin utbildning på Tekniska skolan (Konstfack) blev konstnärlig ledare på C.G. Hallbergs Guldsmedsaktiebolag. Hon hade utöver sitt arbete, stora utställningar på NK’s ljusgård, Liljevalchs, Nationalmuseum och på Världsutställningen 1937, tillsammans med manliga stora formgivarnamn. Hon var säregen i sin stil minimalistisk, sparsmakad och formgivningen geometrisk. Hon ville pröva sin formgivning internationellt och kort efter en utbildning på École des Beaux Arts i Paris, lade hon ner sin verksamhet för att gifta sig med en fransman, bli hemmafru vid 31 års ålder. Det är ett mysterium att hon glömdes bort och att hon inte fortsatte sin formgivarkarriär.

 

Helt och hållet bortglömd, har hon inte varit. Ett nyvaknat internationellt intresse för Sylvia Staves formgivning resulterade i att Alessi började nytillverka en version av hennes kannor i rostfritt stål 1989. Titta här! Alessis kanna är tänkt som en cocktailshaker.

 

Det finns många spännande historier och vackra ting att fördjupa sig i, till och med den 14 februari 2016. Roligt att se dagens formgivare som visas i anslutning med nutida formgivning och svensk produktion. Läs mer i mitt förra blogginlägg.

 

Bilder: Mina egna.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *