Är synen på design provocerande och skapat stor debatt? Inte så ofta, men undantag finns. 1899 kom samhällsdebattören och författaren Ellen Key ut med sin skrift Skönhet för alla. Inspirerad av den Engelska Arts & Krafts rörelsen, med förgrundsfiguren William Morris, som framför allt var socialist och filosof är i dag är mest känd som formgivare med sina underbara tapeter. Tillsammans med Karin (läs mitt blogginlägg om Karins textilskatt på Sundborn) och Carl Larsson skapade Ellen Key de nya idealen för hemmet, en plats för vardagsliv med barn, med skönhet och det som vi fortfarande uppfattar som modernt. Ut med det sena 1800-talets mörka, överlastade borgerliga miljöer och in med ljus och luft, var hennes devis. Det var inte bara en heminredningstrend utan ett samhällsomdanande projekt, där kvinnan inte längre skulle vara hemmets juvel. Inte så lätt att förstå att det var utmanande, men det var det, speciellt ur ett social-estetiskt perspektiv. Det var en mänsklig rättighet att få leva i ett vackert hem oavsett socialgrupp, eller kön. På Hallwylska palatset öppnades nyligen den intressanta utställningen Skönhet för alla i nytt ljus, som framför allt diskuterar Ellen Key, Larssons och den tidens nya radikala ideal och kastar frågorna in i nu-och framtiden. Det känns främmande att de mer eller mindre dikterade skönhetsidealen, som skulle bidra till harmoniska hem skapade stor debatt. Utställningen pågår till och med 30 april 2016.Flera föredrag i olika ämnen kommer att hållas under våren. Bland andra kommer Kristina Schultz Lindberg för att berätta om sitt projekt.
För det har varit en stor debatt har det varit kring Kristina Schultz Lindberg under och efter sin tid på Konstfack som designstudent. Jag träffade henne i höstas då hon ställde ut i London och nu i förra veckan på Ark Des då hon utsetts till en av deltagarna i Ung Svensk Form, som är en jurybedömd utmärkelse och en vandringsutställning. I hennes kritiska designprojekt 100 dagar av behov och begär, hon tillsammans med sin partner Johan och sonen Liss, utforskat vad vi människor tror att vi behöver. De magsinerade hela sitt hem och skapade det som de verkligen behövde. Hon har synliggjort vår relation till tingen och visar att när nödvändighet står mot estetik, förändras beteenden. Läs den intressanta historien hur hon resonerade och skapade de enkla och få föremål som förändrade hennes och familjens liv, i tidningen Hemslöjd. Hon är en av alla unga formgivare som kritiserar konsumtionen och det yrke som hon utbildat sig till, nämligen industriformgivare. Det höll nästan på att kosta henne hennes examen, och har lett till flera spännande jobb och projekt bland annat på Virserums konsthall och ett konstprojekt senare i år i Umeå. Hon är modig och det är för mig en väldigt udda idé. Jag frågade henne vad hon skulle ge för råd till en färsk student på Konstfack och svaret kommer direkt: att våga tro på sina egna idéer och vara sann mot sig själv. Det kanske inte alltid handlar om att följa reglerna för att få jobb.
Möbler och kärl för att kunna leva och äta. En enkel lerkruka skapade väldigt mycket hemtrevnad i Kristinas hem under de 100 dagarna. Fortfarande har de ingen soffa eller matta i sitt vardagsrum, det skapar större frihet, tycker hon.
Här står de flesta av de som fått utmärkelsen Ung Svensk Form, en del fick arbetsstipendium, tillsammans med Svensk Forms vd Ewa Kumlin. Micken hålls av min favoritkreatör Christoffer Ohlander, som skapat den olydiga kaffemarinen som står i förgrunden bakom skålarna som bearbetats av bävrar och Daniel Svahn.
Josefin Tingvalls fina tröja som åldrats med värdighet. Hon undrar hur många liv ett material egentligen har. Konsumtion och ägande blir inte ett lika stort problem ifall det är ett och samma material som står till svars.
Fina textila björknäver i projektet It’s now or näver av Emma Dahlqvist.
Otroligt fina strukturtapeter Cutting edge av Rebecka Jansson.
Multiple Style Tribe, narcissistiska självporträtt av selfie-generationen, Josephine Bergqvist. Läs mer om Ung Svensk Form och andra förmågor som ställde ut i Greenhouse på Stockholm Furniture Fair, i den initierade bloggen Kurbits.
Anja, ett spelande musikobjekt som styrs av komponerad musik och som interagerar med publiken, en slags vänlig robot av Jens Peterson Berger och Olov Ylinenpää. På vernissagen spred den en stämningsfull och egensinnig musik. Härligt provocerande. Inte alls lika slätstruken som den snyggt stylade utställningen vägg i vägg som visade upp årets designer: Note Design Studio, producerat och kurerat av Lotta Agaton och Residence.
Här resoneras det om självklara saker som hur möblerna upplevs beroende av olika kulörer och ur Note design arbetar. Men ett citat som jag fäste mig speciellt vid berör mig lite illa. ”Vi tror att vår tids glorifiering av design kommer att mattas av. Vi har sett alldeles för många samarbeten där företag varit mer fokuserade på på vilka personer de har samarbetat med än vilken typ av produkter de har tagit fram. Det har urholkat deras sortiment. Bra produkter är ju alltid kärnan.” Note Design Studio.
Ja, jag undrar ibland vilken värld jag rör mig i? Nyttigt med provokation som skakar och rör om i grytan.
Ung Svensk Form kommer att turnera runt om i Sverige
- 19 februari–27 mars ArkDes, Stockholm
- 2 april-8 maj Form/Design Center, Malmö
- se fler platser och datum här.
Siluett av Ellen Key av konstnären Mattias Liljeqvist, foto Erik Lernerstål, övriga Camilla Julner