Hit till i vår medeltida by, Fox-Amphoux i Sydöstra Frankrike har jag rest sedan jag var liten. När jag kom hit första gången hade mamma förvarnat mig om att det var lite primitivt, byn är ju från romartiden. Jag trodde som 11-åring att primitivt betydde stampat jordgolv och tak av grenar. Så var det inte. Det fanns både el, golv, väggar och tak. Vatten fick man hämta på torget och skulle man ringa gick det bra att låna telefonen hos grannen och beställa samtalet genom en växel. Då gällde det att kunna säga siffrorna rätt på franska, jag minns det ännu idag. Hallå c’est numeró trente trois à Fox Amphoux pour un numero en Suéde; quarante six- zero huit…….
Kyrkklockan (La Campanille), som normalt sätt slår den varje halvtimme och på heltimme slår den dubbelt, fem i timmen och på hel. Hela dygnet. Nu senast hade blixten slagit ner i åskledaren i tornet och det var ödsligt tyst. Kyrkklockan är liksom pulsen som håller ordning på livet i den lilla byn uppe på berget, långt ifrån världens larm och liv.
Morgonpromenad till bageriet för färskt bröd och i bland croissanter. Den gamla åsnestigen slingrar sig ned för sidan av berget som är en topp på 540 meter.
Utsikten från byn efter den hemska natten med otroliga regnskurar som dränkte flera personer ner på kusten. Det är alltid mycket väder här. Mycket av alla sorter.
Rue de Barras, gatan som är uppkallad efter en av den franska revolutionens förgrundsfigurer Paul Barras, som föddes här.
Det är lite höststämning och vi åker till grannbyn Aups, på sommaren är det sjuuukt mycket folk här.
Det är marknadslördag i Aups. Marknaderna avlöser varann i de olika små byarna på olika veckodagar. Lokala och utsocknes producenter kommer med sina varor.
Digitalt eller analogt….?
I Aups handlas det med tryffel, speciellt i januari då den auktioneras ut, det är grossistpriser det handlar om och när denna kökets diamant når krogarna i storstäderna har dess pris mångdubblats.
Den rosa vitlöken håller minst ett år, den lila ska ätas inom ett par månader.
När vi kommit hem från marknaden blir det lunch i trädgården under mullbärsträdet hos mamma och hennes man.Den mesta tiden går åt till att planera maten, handla, laga mat och att äta. Så det blir många härliga luncher och middagar.
Hemma hos mamma är det många objekt som samlats genom åren, alla har sin egna historia.
En tur ner till havet, La Côte d’Azur, Cassis och sina fjordlika vikar, les calanques.
Lunch vid havet
I Marseille ligger en av calanquerna som är ”inredd”med fiskelyor och en småbåtshamn, ovanför en viadukt med både buss- och biltrafik. .
I en av grannbyarna Cotignac är det kreativt klimat och det sägs att man blir förälskad om man kommer hit. Här finns spår av gamla bosättningar i grottorna och många hus har en del som är inbyggda i grottorna.
På besök på en vingård med anor från korsfarartiden.
Kvällen sänker sig över dalen och långt där borta syns Cézannes berg, Mont St Victoire.