Historien om att inte ge upp en bra idé.
Året är 1962 och den finske formgivaren Eero Aarnio har just bestämt sig för att frilansa som formgivare. Han ska avsluta sin fasta anställning hos möbelföretaget Asko för att arbeta hemifrån, ensam. Hustrun Pirko blir hans bollplank. Tillsammans har de två små flickor och ett maximalt belånat hus. Han är fast besluten om att han ska rita en möbel som ”om man en gång har sett den, aldrig någonsin ska glömma det”. Det är inledningen på den spännande historien som berättas på Nationalmuseum Design på Kulturhuset i Stockholm. På söndag är det sista dagen och jag vill dela med mig av några av alla de roliga anekdoterna som finns för den som är designintresserad. Att jag har ett högst eget förhållande till Åskbollen, återkommer jag om, lite senare.
Ett år senare har Eero ritat den snurrande fåtöljen Åskbollen. Den är, som allt han ritar skissad i full skala 1:1, och en del misslyckade försök med att göra en prototyp i olika material som pappersmassa, och träfanér i svärfars slöjdsal. Det var inte helt lätt, men han vägrade att ge upp. Det var från börja bestämt att den skulle göras i glasfiberarmerad härdplast, men för att göra en sådan form var det mycket svårt. Härdplast var det nya för tiden spännande materialet, som är starkt och det ultimata för den sfäriska formen. Det blev dyrt att arbeta med tekniken som man arbetade med i den befintliga möbel-produktionen, så därför lades produktionen hos en båttillverkare, som använde både material och teknik på samma sätt.
Åskbollen är en fåtölj där alla i familjen skulle få plats, eller varför inte en President? Här är Finlands President Kekkonen med balettossor. Här kunde man få sitta och ligga lite som man ville.
Eero Aarnio försökte på alla sätt att sälja in sin innovativa design och efter ett par år hade han ännu inte lyckats. Bland annat hade han och hustrun gjort en idé till en reklamfilm för ett känt läskföretag och hade gjort ett bildmanus och i princip sålt in det. Fast på sista instans på huvudkontoret i USA blev det stopp.
Med han gav inte upp… När Askos tysklandschef och marknadschef kom för att titta på en furumöbel som han hade ritat för dem, hade han helt strategiskt placerat Åskbollen så att de skulle se den. Självklart blev de helt överrumplade och så småningom övertygade om att de skulle satsa på den. Året därpå, 1966 ställdes den ut på möbelmässan i Köln och resultatet blev succéartat. Man fick beställningar från 30 länder och framförallt designälskande italienare älskade den.
Under senare år kom uppföljare som Cocgnacs fåtöljen VSOP i samma mjuka stoppade sits och lekfulla form i plast.
Pastilli som kom att heta Gyro i USA, finns på Moma i New York och tillkom egentligen ur ett behov att fylla tomrummet i Åskbollen under transport. Åskbollen är gjuten i en tvådelad form för att det ska vara möjligt med en öppen form som är större än ett halvklot. Därför har den alltid en skarv. Kopior har större öppning för att det är billigare att tillverka utan den tvådelade formen. Därför har många kopior ingen skarv. De är endast halvklot och har plastfot. Pastillen användes på alla möjliga sätt i Aarnios familj. Flickorna hade den som pulka i skidbacken och själv testade han den som stol när han satt i vassen och fiskade.
På så sätt kom tomatstolen till 1971. Den klarar nämligen att flyta utan att vippa med en passagerare.
Bubble är en annan klassiker som är av upphettad klarplast som blåsts upp, likt en såpbubbla genom en ring med hjälp av tryckluft. Utställningen på Nationalmuseum Design är uppbyggd med en pedagogisk del med filmer och skisser som visar på Aarnios produktionsbredd och med de ikoniska möblerna som en skulpturpark. Bubble finns i Alberto Alessis hem i Italien.
Men så har också designföretaget Alessi och Eero Aarnio haft många lyckosamma år med Aarnios design. En rolig anekdot av många, som Designpedagogen Sara berättade på den öppna visningen var, att just som Alessi hade avslutat ett möte med avtal och skisser för ett antal av Aarnios designidéer, drog han fram ytterligare 10 fullskaliga skisser med nya ”överrasknings idéer”. Till höger syns en av dessa, en fin vattenkanna. Hundarna som är sittpallar för Magis, är ett annat exempel på den lekfulla design, som är typisk för Eero Aarnio som fortfarande vid 85 års ålder fortfarande är aktiv. Mer om hans senaste projekt kommer i nästa blogginlägg.
Min relation till Åskbollen?
Jo, när jag var 6 år skildes mina föräldrar. Min bror och jag bodde kvar hos pappa utanför Göteborg. Vår mamma flyttade till Stockholm. Hon tröstade sig med en Åskboll. Den var säker och lugn plats där man kunde vara för sig själv och få tröst. När vi kom på besök var det världens bästa koja.
Utställningen pågår som sagt tills på söndag. Öppettider måndag-fredag kl 11-19, lördag och söndag kl 11-17. Visningar fredag och söndag kl 14.00.Fri entré.
Foto:Camilla Julner, Rauno Träskelin och Eero Aarnio arkiv.