Lite helgläsning om gammal och ny kultur som möts mitt i nutidshistorien. Har inte så mycket med inredning att göra men ett av världen fina kulturarv och byggnadsminnesmärken. Jag har fått lära mig mycket om de cirka 2 miljoner kambodjaner (av 7 milj.) där flera generationer högutbildade och intellektuella utrensades under terrorstyret Röda Khmererna (se filmen Killing fields) på 1970-talet och sedan belägrades delvis av Vietnam fram till och med 1993. Med egen kraft och delvis med hjälp av grannländer och andra håller Kambodja på att resa sig. Vi har rest omkring i två veckor och är otroligt positiva och nöjda. Här är några av mina reflektioner från den fantastiska resan.
Upp klockan 4.00 för att möta dagen i de legendariska tempelruinerna Angkor Wat i Kambodja. Blir hämtade av vår chaufför som rutinerat visar oss var vi först ska registrera oss, tillsammans med tusentals andra turister. Foton skall tas och nyligen höjde man endagsbiljetten till 37 US Dollars (det finns 3 och 7-dagars). Det är i särklass den största turistattraktionen i Kambodja, förra året räknade man 4 miljoner besökare och hoppas på 5 milj i år, bland annat tack vare den av Kina finansierade vägen.
Jag har drömt om att komma hit sedan jag var liten och läste Kalle Anka. Kalle och knattarna besökte just ANKOR WAT. Jag återkommer till dem lite senare.
I mörkret tillsammans med tusentals andra sömniga turister tog vi oss till den lilla dammen och det största av de cirka 3000 templen som finns utspridda på ett stort område. I mycket god tid kom vi fram och stod och väntade och väntade och väntade på det magiska som skulle uppenbara sig. Solens strålar och templet som skulle spegla sig i dammen. Det var ett himla kacklande och fotande med blixtar och aldrig har jag sett så många selfiesticks på ett och samma ställe, tror jag.
Rätt kul att kolla in alla människor, men någon stor upplevelse var inte just själva soluppgången.
Vidare till nästa tempel, det bästa var att vår snälle chaufför hade både vatten och iskalla handdukar med sig till oss. En fördel med att börja tidigt när temperaturen klättrar upp mot 40-strecket!
Templet Bayon har varit svårt att sätta rätt ursprung på, eftersom det har varit ombyggt många gånger. Tills för cirka hundra år sedan har det ansetts och som ett hindu tempel, numera vet man att det är buddistiskt.
De leende gigantiska ansiktena är mystiska, och ligger utplacerade som torn som en slags yttre mur, med flera inre murar med flera ansikten åt flera håll. Här kommer mina minnesbilder upp från Kalle Anka, när de var i de gamla anktemplen och de precis ut som jag minns det! Så fantastiskt, inte bra för Kalle och knattarnas skull!
Så kom vi till det templet som nog var det mest fascinerade Ta Prohm, som byggdes på 1100-talet för att husera mer än 12 600 personer. Att det dessutom legat under jord och varit helt övervuxet i mer än 500 år och inte minst för att det varit kuliss för filmen Tomb Rider, väcker fantasier. Det var här Angelia Jolie spelade superhjälten och arkeologen Laura Croft, som för henne personligen betydde väldigt mycket, för det väckte hennes kärlek till Kambodja. Hon adopterade så småningom en 7 månaders föräldralös pojke Maddox Chivan och mycket tack vare honom, kom hon igång med filmarbetet och har nu i dagarna haft flera premiärvisningar av filmen ”First they killed my father” i just Siem Reap och andra städer i Kambodja. Jolie ville berätta om det enorma lidandet som det Kambodjanska folket har gått igenom, för att sonen och andra unga Kambodjaner ska känna till sin historia. Filmen bygger på boken med samma namn, skriven av Loung Ung, som själv blev föräldralös till följd av att Röda Khmererna avrättade hennes föräldrar och flera syskon när hon var fem års gammal. Hon upplevde fångläger för barnsoldater och lyckades ta sig som nioåring till Vietnam och så småningom hamnade hon i USA. Läs en superintressant artikel om hela filmprojektet och deras samarbete i The Gurardian här. Angelina Jolie tog med sig viktiga funktioner av filmteamet från Hollywood och engagerade var enda filmarbetare i Kambodja, som lär ha varit väldigt lärorikt för bägge parter. Det var också viktigt att med en helt kambodjansk rollbesättning berätta deras blodiga och sorgliga historia, på kambodjanska. Filmen har premiär senare i år på Netflix.
Angelina Jolie är hedersmedborgare i Kambodja, hon älskar landet och lär resa runt i oländiga delar av landet och har investerat mycket av sina och makens pengar i både ömtålig regnskog och i samarbeten med UNHCR som Goodwill-ambassadör. Hon vill verkligen ge något tillbaka och det är så inspirerande. Här finns fortfarande landminor, som väldens länder varit med att placera ut. Jag hoppas att fler vill resa hit för att upptäcka det vackra landet, den goda maten, de sköna stränderna och fina människorna. De är glada och stolta över sin begynnande framtid och den unga generationen behöver oss kanske ännu mer nu.
Foto:Camilla Julner